Det man sett framemot så länge faller alltjämt ihop till en platt pannkaka. Jag har längtat efter familjen, syskonen och mor och far. Lika mycket som jag längtar lika arg är jag nu och längtar härifrån. Hur kan hon (min mor) få minsta småsak att bli ett bråk? Jag orkar faktiskt inte. Jag måste säga, att hur mycket jag saknar alla när jag inte är här, är jag glad att jag köpt ett hus 50 mil ifrån så jag slipper dessa små gnabb som utvecklar sig till jordens krig. Jag råkar öppna munnen på precis fel ställe eller säger något med lite irriterad röst så brinner hon av som en tokig och börjar skrika och gnälla.

Varför har jag berättat hur länge jag var ledig? Skulle gladeligen åka hem imorgon och slippa tanten. Vi har mycket bättre kontakt när vi pratar i telefon. Då har vi en fin relation, en bra relation. Nu blir det bara irriterat och som ett varande sår så börjar det kladda igen.

Julafton, en dag då vi faktiskt inte bråkade dessmer. Bara lite snäsningar på förmiddagen för att mamma var stressad. Men resten av dagen var fin. Det var trevligt, roligt och jag skrattade väldigt mycket. Vi var samlade en 16 personer, med yngsta på 12 år och äldsta på 89. Inga småbarn än, och det tycker jag är tråkigt. Men det är väl upp till mig att ordna den biten kanske. Jag vill så gärna ordna den biten. Men är det nästa steg? Kommer livet bli bättre då? Kommer det fylla min längtan?

När jag sitter här i min brors gamla pojkrum snurrar alla tankarna. De snurrar nog ändå tycker jag. Kommer jag någonsin gå ner i vikt? Jag försöker kämpa men faller dit ibland på portioner och skräpmat och sött. Har dock inte ätit godis på 1 månad och 2 veckor snart. Inte ens igår åt jag något godis, på julafton. Det var duktigt av mig. För tillfälle fanns att trycka, jag lovar. Stod godis och choklad och knäck på alla bord och ytor.

Jag skulle önska att jag blev gravid snart och att jag nästa jul antingen var gravid eller hade en liten bebis. En egen lite bebis att pussas med och krama och som bara älskade mig. Jag längtar efter någon som ovillkorligen älskar mig och som jag kan älska tillbaka med allt jag har inom mig. Sambon får en del, men inte allt. Jag har så mycket kvar att ge. Så mycket kärlek kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker hitta en väg att skriva ner mina tankar, där någon kan läsa dem, men där inte min familj och mina vänner vet att det är jag som skriver. Jag behöver få vara anonym så att jag därför vågar skriva om det som jag grubblar över. Det kommer i...